|
Det är här man skall skriva om författaren i tredje person enligt konstens alla regler,
men varför skall jag vara som alla andra eller följa någon annns dogmer. Att vara självförverkligande eller försköna sig själv, skriva sånt som är överdrivet eller
skriva något bara för att någon annan tycker alla skall göra si eller så, kommer inte att hända, för jag vet mitt värde. Jag är Tommy Strannemalm och jag är en vanlig kille från landet som gillar raggarbilar, kvinnfolk, hundar, hästar och en whisky emellanåt, något annat vore rent hyckleri att påstå. Det är innehållet i boken som är det viktiga, inte vem jag är. |
|
Våra traditioner är oss så självklara att vi inte reflekterar över orsaken till att de finns, för vår kultur är naturlig att vi inte värdesätter det unika vi har.
Hästarna och kossorna i hagen finns bara där. Fjärilarna, blommorna och smultronen på den lilla ängen förutsätter vi vi finnas där när vi kommer nästa gång solen skiner, bara för att det alltid varit så.
Allemansrätten är något unikt för vårt land och en rättighet som är oss given av hävd och för intet, men vem har någon glädje av en natur som vuxit igen. Vem har någon glädje av en allemansrätt i en natur som är som inte längre finns. Det handlar om politisk aktivism och myndighetsaktivism till följd av en indoktrinering som utvecklats över ett halvt sekel och dess konsekvenser för människor, djur och natur. Detta är en beskrivande berättelse med några exempel på justitiemord, baserat på verkliga dokument, och den obehagliga sanningen om vad som är orsaken bakom. Berättelsen är en komprimerad biografi som beskriver hur det kan gå till när politiska aktivister och djurrättsaktivister tillåts arbeta på myndigheter med ett självskrivet förtroende. Ingen granskar den enskilda personen som anställts som tjänsteman utan relevant kompetens och de konsekvenserna som obevekligen följer av den självskrivna rätt denna titel märkligt nog ger. Det är dessa Länsstyrelser och myndigheter som anser att de skall ha vårt blinda förtroende att styra vår vardag som anställt dessa, vi vet inte vilka de är eller vilka egentliga grunder de anställts på och ingen media granskar. En person blir inte helt utan orsak pålitlig för att den blivit anställd på en myndighet. Vad myndigheter tycks ha glömt är att ett missbrukat förtroende inte kommer tillbaka. Saker är inte alltid vad de ser ut att vara, orsaken bakom är ofta dold och obehaglig.... |
|
|